ziggemckvack

Det var den 29 Maj 2009.

Jag hade redovisning i skolan som jag absolut inte ville göra och inte såg framemot alls. Men eftersom det endast var 2 veckor kvar av min skolgång tog jag mig igenom det tack vare kvällen som jag visste låg framför mig. Efterskolan följde Estelle med mig hem och hängde mig en stund och hjälpte mig med mitt hår som jag köpt några dagar innan. Jag var nog inte så bra sällskap för det enda jag pratade var om kvällen som väntade.

Åsa kom och hämtade mig runt halv åtta, vi körde Estelle hem, innan vi började vår bilfärd upp till Hässleholm m.h.a. en utemordentligt fin vägbeskrivning på en postit lapp från min morbror, hennes pappa. Vi stannade vid en statiolmack i Lund och köpte färdkost och begav oss vidare.

Efter massor av vägarbeten och förvirrande pilar stannade vi till vid Eddi's grill i Höör och åt upp oss lite.

Vi fortsatte köra och kom slutligen fram till Hässleholm och anslöt oss till S!estaområdet. Fick våra band och begav oss in på själva festivalområdet.

På scen stod Mado Diao och spelade och vi insåg att det inte var lönt att försöka hitta Natalie och c.o. förrän efter konserten eftersom de stod längst fram och där var ca 5000 personer bakom dem. Så jag och Åsa sprang runt och titta lite och tjatade om att vi skulle se Placebo Live. det var helt ofattbart.

Mando Diaos konsert tog slut och folket skingrade sig. klockan var nu närmare 22 och det var 2.15 h kvar innan Placebo skulle gå på scenen. Vi hittade Nathalie och c.o längst fram och slöt upp oss. Vi tog massor av foton och försökte förstå att vi stod längst fram vid scenen på Placebos första Svergie spelning på 6 år!

prick 0015 hörde vi de första tonerna och tårarna rann ner för mina kinder. Först kom Steve ut och spelade på trummorna. Publiken skrek. Stefan kom ut springandes med sin bas. Tillsammans började de spela de första tonerna till Kitty litter. Brian var fortfarande inte på scen men han började sjunga och till refrängen kom han ut springandes och mit hjärta slog i 190! han är så snygg. speciellt i verkligheten.

Kvällen kunde inte blivit mer perfekt. det var varmt, runt 20 grader hela natten. Konserten varade i 2.30 h. jag ville aldrig att de skulle gå av scenen för jag visste att jag aldrig skulle känna sån lycka igen. för varje sång som slutade var jag rädd att de skulle spela den sista. jag bönade och bad men som med alltid har allting gott ett slut och runt kvart i tre spelade de sina sita toner efter att ha sprungit ut tre gånger. Vi stod kvar en bra stund och bara tittade. ingen sa något vi såg ljudkillarna plocka ner instrumenten från scenen men vi stod kvar. tillslut tog vi oss i kragen och begav oss mot bilen för att köra den långa vägen hem. Placeboskivan spelades i bilen men ingen sa något alla försökte ta in det som hänt. När jag stod på trappan här hemma var det ljust ute och trots att jag varit vaken i ett dygn var jag inte ett dugg trött. jag var i Placebokoma.

kl 2200 precis framkommna till S!estaområdet.. bakom Åsa ser ni scenen som Placebo spelade på senare...

Fina underbara Brian Molko på scen. ååå jag får rysningar bara av att se på bilden!